Bumsanrina

Jag ser ofta på Dr Phil. Ve och fasa tycker nog många och han är nog en sådan person som man antingen gillar jättemycket eller också tycker man inte om honom alls. Jag tyckte nog att han var som bäst i början när han startade sin otroligt populära tv-show. Sedan tittarsiffrorna i USA började dala tar han ibland till lite väl drastiska metoder för att locka tillbaka tittarna. Och nog är han amerikan ut i fingerspetsarna. För de har ju ett speciellt sätt, så är det bara. Gillar t ex inte att de alltid ska blanda in Gud i alla möjliga och omöjliga sammanhang vilket jag inte alls tycker är relevant.

Jag har alltid varit intresserad av relationer (därav intresset för Dr Phil) och de problem och konflikter som kan förekomma när människor ska leva eller jobba ihop, och självklart då även hur man löser dem. Det har gjort att jag nog utvecklat ett slags sinne för just sådana saker. Människor öppnar sig ganska lätt och gärna för mig då det nog märks att jag intresserad och öppen för det.

Med åren har jag också utvecklat en slags känslighet för de spänningar som kan förekomma mellan människor. Jag har otroligt lätt för att läsa av en speciell relations status och även känna av hur folk i min omgivning mår. Ser till exempel långt innan många andra, om någon i min omgivning inte mår bra. Detta är både på gott och ont för ibland kan det vara jobbigt att vara så sensibel eftersom det såklart påverkar mig. Det är otrevligt när man har en stark känsla av att någonting inte stämmer och det kan till och med beröra mig så mycket att det blir fysiskt. Det är jättesvårt att sätta ord på hur det känns men det sitter i magen, en olustkänsla, och jag får även svårt att hålla mig varm. Blir liksom frusen och konstig.

Har börjat promenera till och från jobbet varje dag och tar även en 20 minuters promenad varje lunch. Det gör att jag går minst en timme varje dag i ganska rask takt och jag mår så himla bra av det. Har man ett stillasittande jobb som jag är det så skönt att få lite luft mitt på dagen. Har även börjat få sällskap av en arbetskamrat, Martina, som bor bara ett stenkast från mig. Så idag bestämde vi att ta följe till jobbet och från jobbet varje dag. Idag var hon även med på lunchpromenaden. Trevligt!