Nyårslöften

 
Jag är ganska försiktig med löften men när jag väl ger ett så är det ett noga övervägt beslut. Jag har blivit lovad så mycket i mina dagar och jag kan lugnt säga att de flesta av de löftena har aldrig infriats. För mig är ett löfte något stort och fint som man ger för att det kommer från hjärtat och för att man verkligen tänkt till om vad det innebär. Tar man det inte på allvar tycker jag inte att man ska ge några löften. Det handlar så mycket om tillit. Får man ett löfte ska man kunna känna sig trygg i att den människan inte sviker sen.

Vill också skriva om ord och vad de betyder för mig. Jag är själv ganska noga med att försöka välja orden rätt för att det ska vara så tydligt som möjligt. Det gäller både när jag skriver och talar med någon. Är man arg eller ledsen tycker jag att man ska försöka hålla igen,. De ord som sägs i affekt kan aldrig bli osagda.

Alla kan vi säga saker när vi är upprörda och besvikna och jag är väldigt förlåtande om jag ser att den andra är uppriktigt ledsen. Upprepade misstag i form av hårda ord med efterföljande slentrianmässiga förlåt står däremot inte högt i kurs. Då utnyttjar man ju den som är förlåtande och kvar blir bara två förlorare, den sårade och den som sårat. Ett ord för mycket i ett känsligt läge kan ändra en hel situation och ett ord för lite likaså. Där har man verkligen ett ansvar gentemot andra människor. Det finns ord som etsat sig fast i mig och som påverkat mig hela livet. Är säker på att det är så för oss alla. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Det finns också ord som borde ha sagts och som säkert hade gjort en stor skillnad. Jag tänker på min mamma som aldrig uttryckte i ord eller visade att hon var glad över mig och som därför gjorde att jag aldrig kände mig älskad av henne. Det har följt mig hela livet även om jag idag kan hantera det.
 
Alla ni som finns i mitt hjärta, önskar jag ett nytt år fyllt av kärleksfulla gärningar, tankar och handlingar. Ta huvudrollen i ditt eget liv och se till att skriva ditt eget manus också.
 
/Förväntansfull

Dagens lunch

 
Jättegod pastasås på kassler, broccoli, creme fraiche och gorgonzola. Enkelt att göra och mycket, mycket gott =) Älskar sådan mat!
 
/Proppmätt

Dagarna flyter ihop

Oj vad jag är dagvill men nu är det i alla fall lördag igen. Har inte bloggat på ett par dagar, det händer inget särskilt. Har hängt en hel del med syrran och det har varit lite fikor och shoppingrundor. Pappa har också varit med men har nu åkt hem till Uppsala igen.
 
Jag hemma hos syrran.
 
Träning har det såklart varit en del, syrrans medel-puls på annandagen och igår körde Mona och Jörgen ett pass på 90 minuter som de valde att kalla "killer-pass". Sjukt jobbigt och det känns idag vill jag lova. Dessutom var jag iväg i morse igen då syrran åter hade sitt pass.
 
Jörgen och Mona med killer-passet =)
 
Har blivit lite väl mycket dödtid och häng i soffan under ledigheten mellan träningspassen så igår tog jag mig i kragen och gick ut en sväng. Var på The Tivoli för att se Von Benzo plus två andra förband.
 
Först ut var det här tjejbandet, Thundermother, som rockade loss ordentligt.
 
Följda av det här gänget, Bonafide. Riktigt bra!
 
Men bäst var ändå Von Benzo med Jay Smith i täten.
 
Träffade en del bekanta ute också och det är ju alltid trevligt. Kvällen gick fort och jag hade riktigt skoj. Var inte hemma förrän vid två. Somnade nog först vid tre och var som sagt ändå uppe och tränade i morse. Trodde inte jag skulle orka men det var ett jäkla ös i träningssalen och fullsatt, så då blir man så peppad. Love it!
 
Och nu har jag hamnat i soffan igen. Ser på miniserien Ödesår som gått i två avsnitt på Svt1. Drama som utspelar sig i Tyskland under krigstiden. Kvällen är obokad än så länge, får se vad det blir.
 
/Tunga ögonlock