Livets skörhet
Ibland får man sig en tankeställare, som idag när en tjej som jag inte sett på länge på Friskis plötsligt dök upp för att träna. Hon berättade att när hon och hennes kille varit ihop i åtta månader och precis hade flyttat ihop, så fick han en cancerdiagnos. På en sekund gick de från att vara på topp i livet till att hantera en livshotande sjukdom med allt vad det innebär. Blev så ledsen, det som ska vara den mysigaste tiden i förhållandet gick helt i kras för dem. Livet är bra orättvist ibland. Just nu var han dock på bättringsvägen men det är ännu för tidigt att säga utgången av det hela. Jag hoppas innerligt att det går bra!
Ja, varför är man inte mer rädda om varandra? Varför ska man behöva få sig en riktig smäll innan man förstår hur skört livet faktiskt är? På ett ögonblick kan allt faktiskt förändras helt och då först blir en massa banala saker som vi fokuserar alldeles för mycket på, helt ointressanta.
Jag önskar så att jag kunde tänka så här alltid och inte bara när man får sig en sådan här tankeställare. Varför ska det vara så svårt?
