Julla på vift

 
Idag har Annelie och Pontus åkt till Cap Verde för att fira att Annelie fyller 30 år. Jag minns det som igår när hon kom till världen, så liten och oförstörd, och känslan av att vilja skydda henne mot all världens farligheter. Kommer ihåg när jag skulle lämna BB och stod i entrén med henne i en sådan där babylift och det stod en bil på tomgång på gatan. Blotta tanken på att hon skulle andas in den förorenade luften i sina rena lungor fick mig att må illa.
 
Och känslan lever kvar, man vill bara skydda henne mot allt som kan skada och göra illa. Vara den som tar över det jobbiga när livet är svårt. Men det går ju inte. Och jag antar att det är som det ska vara, att man själv får lära sig att hantera svårigheter i livet.

 Från den sekunden man får barn blir livet så totalt annorlunda och man slutar aldrig att vara mamma. Att hon nu är trettio år ändrar inte på det faktum att det fortfarande betyder allt att hon har det bra.

 
Och just nu när jag skriver detta kom det ett sms från henne från Cap Verde där de sett en fantastisk solnedgång och ätit en god middag. Härligt!
 
Goa unge <3
Jag älskar dig!
1 Marie S:

skriven

Sussies dotter Annica och hennes sambo och lilla dotter skulle också ha åkt till Kap Verde i veckan.Men Annica blev sjuk så resan blev inställd :( Hade kunnat vara kul om de stött på varandra av en slump. De har ju träffats som små.
Min mamma oroade sig förra veckan för att vi skulle åka tåg till Knivsta och buss till Thomas dotters kalas, för att vi har gjort oss av med bilen. Jag sa till henne att nu är jag 53 år så jag kan ta ansvar för mig själv och mina beslut. Då sa hon: Min lilla flicka :) Föräldrar upphör aldrig att oroa sig för sina barn!

Kommentera här: