Bumsanrina

När det uppstår svårlösta konflikter mellan människor så är den typiskt svenska utgångspunkten att det alltid är bådas fel när två träter, att det måste bero på ”kommunikationssvårigheter” och att båda måste ändra sitt beteende för att mötas på halva vägen. Jag tror ni känner igen inställningen.

 

Så kan det naturligtvis vara, men ofta är det inte alls så enkelt tror jag. Tvärtom kan det mycket väl vara så att den ena parten beter sig socialt oacceptabelt, och att det kanske inte alls är önskvärt för den andre att kompromissa i någon högre grad. Om den ene gör fel, beter sig oacceptabelt eller destruktivt bör beteendet kanske hellre stoppas. Det är inte för inte som temat ”besvärliga människor” är ett så populärt ämne för föreläsare och som dessutom ofta drar stora åhörarskaror.

 

Det finns människor som helt enkelt fungerar sämre socialt. En narcissistiskt lagd person kanske trivs utmärkt på toppen av sin organisation eftersom andras beundran är livsviktig. Däremot upplever ofta familjen att hen aldrig är hemma. Kanske har hen inga vänner och är allmänt självupptagen och trist.

 

Jag tror, att det enda sättet för en person med de här problemen är att "få syn på sig själv" vilket är svårt, då självinsikt ofta saknas. Många är helt omedvetna om sina personliga egenskaper och hur det uppfattas av andra. Att lära känna sig själv tror jag är en avgörande förutsättning för att växa som människa. Oavsett om det sker med egna krafter eller med hjälp av professionella.

 

Att se sig själv inklusive sina brister och mindre vackra sidor klart och tydligt kan vara ångestladdat. Att kunna ställa sig utanför sig själv och se sig själv med andras ögon. Att "fronta" sig själv helt enkelt.

 

För att fly undan ångesten gör många valet att fortsätta betrakta sig själva med rosenskimrande glasögon. Ett val man får betala ett högt pris för; Man lär sig då inte förmågan att hantera verkligheten, det vill säga; oss själva, våra vänner, vårt jobb...you name it!

 

Avslutar med ett citat av Oscar Wilde

”När folk är överens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel”

Haha...nu snackar vi självinsikt! ;-)