En kvällstanke

 
 
Ibland virvlar tankarna bakåt i tiden.
Allt jag kunde ha gjort, allt jag kunde ha sagt.
Men vet också att jag gjorde mitt bästa, det jag trodde på.
Att ge den villkorslösa kärleken, det var mitt mål.
 
Tänker på tid som passerat.
Förändringsvindar har blåst.
Jag har förändrats, blivit starkare. Lärt mig.
Den kloke har bättre ögon, ser andra saker.
Jag har blivit bättre på att tänka mer på mig själv.
Det är inte egoistiskt, det är helt enkelt en nödvändighet.
Kategorier: Carina funderar
Taggar: Livet, Må bra, Personlig utveckling;
1 Bettan :

skriven

❤❤❤❤❤

2 Ulla:

skriven

känner så väl igen mig....å vi tänker nog väldigt lika....du är så klok och i mycket en förebild...kram!!

3 Trixie :

skriven

Helt rätt <3

4 Lindis:

skriven

Verkligen fint ordat!!!!

5 The eyes of truth:

skriven

Jag har nog lärt mig att inte ge villkorslös kärlek. Jag har en inställning som nog alla skulle opponera sig emot. För så här ser jag det: Jag har "köpt" min partner som min egen ägodel. "Priset" jag betalat, är att hon fått mig som sin personliga ägodel. Följaktligen kan vi ställa krav på (varan)dra.

Jo, som sagt, jag vet att det går på tvärs mot "konsensus-intellekt", men för mig är det en viktig och välfungerande harmonisk filosofi för ett långt och stadigt förhållande - men är det bara enväga, så är det självklart förkastligt.

Vidare tror jag att alla känner mer eller mindre så här i början av ett förhållande - "jag är din, och du är min, för evigt (eller till tvpårs- eller femårskrisen)" - och det är när man börjar tänka i termerna att man inte kan äga ngn, det är då man tror man hävdar sin självbestämmanderätt och talar med vishet, men i själva verket är det ett symtom på att man börjar glida isär. För självbestämmanderätten MED respekt till den andre har man ändå hela tiden utan att behöva hävda den.

Kommentera här: