Bumsanrina

Jag tror att väldigt många människor lider i det tysta. Det kan vara för att man skäms över sin situation, för att man inte vill vara en belastning för sin omgivning, att man inte vill oroa eller för att man är rädd att folk ska tycka att man är konstig och sedan ta avstånd.

 

Jag tror inte det är bra, att lura nära och kära, vänner och familj, att tro att allt är bra. Att vara så himla stark och duktig utåt, när man i själva verket går sönder inuti. Ingen tackar en för det, och ingen får heller möjlighet att finnas där och stötta. Det är väldigt tragiskt att behöva lida ensam.

 

Har ni tänkt på det, att en del människor verkar fullständigt bekymmersfria och alltid glada. Så är det ju inte såklart. Är det ens rimligt?

 

Så...Vem är du bakom skrattet? Hoppas att du, om du mår dåligt, inte håller det inom dig utan tar steget och vågar prata om det. Vi behöver alla hjälp ibland, vi alla kan gå vilse eller hamna i det där mörka hålet utan kraft att själva ta oss upp. Var inte rädd att visa dig svag. Det är det som är styrka och vi är många som vill hjälpa.