Vad är det värsta?

 
Jag har med åren blivit mycket bättre på att ta tag i problem när och om de kommer. Förr kunde jag oroa mig fördärvad över så mycket och jag målade upp scenarier i huvudet om saker som eventuellt skulle kunna hända. Ja, man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut hur energikrävande det är och hur det påverkade mitt måeende. Det var en stor bidragande orsak till att jag brakade ihop 2010 och som det sedan tog mig nio månader att komma tillbaka.
 
Att komma dit jag är idag har varit en lång process där jag har jobbat stenhårt med mig själv för att ändra mitt tankesätt och det har varit så värt det. Ingen ska däremot tro, att man med det kan slå sig till ro. Nej, man måste leva medvetet varje dag för att inte slå in på gamla invanda mönster. Ibland får jag återfall men vet då hur jag ska tänka för att vända skutan rätt igen.
 
Det första jag brukar göra när jag känner att jag börjar grubbla eller oroa mig för något är att ställa tre frågor till mig själv;
 
Vad är det värsta som kan hända?
Hur stor är sannolikheten att det händer?
Hur mycket kan jag påverka händelseförloppet?
 
Oftast har svaren på dessa frågor en lugnande effekt då rädslan oftast är väldigt irrationell och 90 procent av det jag oroat mig för genom livet har inte ens hänt. Så mycket oro och rädsla helt i onödan!
1 Lindis:

skriven

Avis att du är där idag, önskar jag kunde komma dit med, vilket jättejobb du gjort, heja dig!!! Kram

Kommentera här: