Bumsanrina

Att vara förlåtande är för mig en känsla av välvilja gentemot mig själv och andra. För mig är det läkande.

Att förlåta innebär inte att jag tolererar destruktivt beteende eller samtycker till att jag blir sårad eller illa behandlad. Det innebär snarare att jag skapar en attityd som tillåter mig att släppa taget om tidigare och nuvarande ilska och smärta.

Att förlåta andra gör oss inte sårbara som en del verkar tro, utan är i stället en själslig styrka. Jag tror inte kärlek kan existera där det inte finns förlåtelse.

Att däremot inte kunna förlåta försvagar energin i kroppen och psyket. De gånger jag hållt fast vid gammal smärta och ilska har jag ödslat bort energi som jag behövt till annat. Min övertygelse är, att om man vägrar att förlåta, skadar man bara sig själv.

"Förlåtelse är den yttersta formen av kärlek".