Bumsanrina

Visst är det så, att det fortfarande görs stor skillnad på fysisk och psykisk ohälsa. Alla har vi väl varit hemma från jobbet på grund av influensa, förkylning, migrän eller liknande utan att någon tycker det är något konstigt. Men jag skulle vilja se reaktionen om man ringde till sin arbetsplats på morgonen och sa "Jag stannar hemma idag för jag har så svår ångest" eller "jag känner mig sönderstressad så jag måste vila ett par dagar".

 

För det första tror jag många säger att de har ont i huvudet eller liknande hellre än uppger den riktiga orsaken. Skulle man ändå göra det, tror jag att det är långt ifrån lika accepterat. Varför är det så? Psykiskt lidande kan ju vara minst lika svår att tampas med som fysisk, om inte svårare många gånger. Det finns ju faktiskt människor som lever med mer eller mindre konstant ångest eller värk.

 

Det är som om allt som inte syns på utsidan, inte finns. Jag tror att det är många som kämpar hårt med att dölja att de har ont i själen, vilket ju bara förvärrar deras situtation eftersom det är otroligt energikrävande att hålla en fasad utåt. Samma sak är det nog med människor som lever med kronisk värk. De kan ju se pigga ut trots sin värk och blir därför inte tagna på allvar.

 

Vi kan alla drabbas, så vi borde verkligen ha kommit längre än så här.  Människor som lider av psykisk sjukdom eller värk, borde få känna att det har samma värde som alla andra. Det är verkligen på tiden!