Bumsanrina

Jag tror inte på att tränga undan känslor. Man kan övertala sig själv att man inte behöver dryfta dem och att det inte skadar att gömma undan dem. Men det är så fel!

 

Det kan funka länge och väl, men förr eller senare måste det upp till ytan och de finner alltid en väg ut. De ligger där som en blåsa som fortsätter att svälla och skava tills den dag den spricker och och allt slemmigt var rinner ut. Och vem vill dränkas av den sörjan? Det blir som att ha ett extrajobb där den sista energin man har går åt till att förhindra blåsan att växa.