Kontroll vs sårbarhet
Under många år var kontroll det jag skattade högst i livet. Tack vare erfarenhet och hårt jobb har jag helt omvärderat det där. Om du vågar vara sårbar, blir du sann mot dig själv och mår därmed mycket bättre än när du ska försöka kontrollera allt.
Som kontrollfreak saknade jag förmåga att knyta an till andra människor och ha meningsfulla och ärliga relationer. Egentligen är det bara två saker det handlar om tror jag; rädsla och skam.
Skam var min rädsla för att inte få höra till, känslan av att om andra såg vissa delar av mig så skulle jag inte få vara med i gemenskapen. Känslan av att inte vara tillräcklig: inte tillräckligt smart, inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt framgångsrik och så vidare.
Min övertygelse är, att ju mer man försöker kontrollera sitt liv och ju mindre sårbarhet man visar, desto närmare skammen och problem med relationer kommer man att ha. Och det omvända. Om man vågar visa sin sårbarhet öppet, kommer man att få mer glädje, empati och kärlek i sitt liv.
