Höstkänning
Trädens ståtliga gröna kronor byts snart långsamt ut mot skiftande varma toner som ersätter värmen i luften. Snart bildas ett hav av orangeröda blad som långsamt vaggas ner av blåstens omfamning.
Även om jag inte är glad över att sommaren tar slut försöker jag ändå att hitta saker som är mysiga med hösten. Jag har accepterat och tar ett steg tillbaka.
Att låta mig förföras av skönheten som skapas ute i naturen är ett sätt. Och visst kan det vara mysigt att burra in sig i en stor halsduk och gå ut för att sparka lite i lövhögarna. Att tända en massa ljus inne är ju också väldigt härligt.
Samtidigt börjar väntan på det som ska gro, nästa underbara vår och sommar. Tills dess får min längtan gå i vinterdvala.
Lite vemodigt är det allt...
