Mera civilkurage tack
På en arbetsplats visar det sig ganska snabbt vilka som har civilkurage. Om du tydligt ser att någon kollega blir orättvist eller illa behandlad har du då mod eller kurage nog att stå bakom den personen? Eller väljer du att tiga trots att du håller med den drabbade, för att inte stöta dig med folk? Hur är det om du tycker att något på din arbetsplats inte är som det ska? Vågar du då ta upp det på mötet eller med din chef? Min erfarenhet är nog att de flesta hellre tiger än att säga något.
Eller om någon på ett möte för fram ett förslag. Du ser att någon himlar med ögonen och suckar samt sänder tydliga signaler av missnöje och kränker personen som just har talat. Vad gör du?
Att vara passiv åskådare när något är fel eller någon far illa är inte civilkurage utan är för mig lika illa som det utövaren gör.
Jag är den som ofta säger vad jag tycker med den risken att jag blir lite obekväm och "den där som alltid ifrågasätter". Men jag anser att enda sättet att få upp en sak till ytan är att prata om det. Jag klarar inte av att se människor bli orättvist behandlade helt enkelt. Det får mig att må dåligt.
Hur hade du själv känt i en utsatt situation om ingen stöttade eller ställde sig bakom dig?
skriven
Själv är jag den som inte tål orättvisan och varken fjäskande och mobbning är motbjudande och omoraliskt. Jag brukar ta ställning även om det kostar "gillande! 👊