Våga prata om döden
Ja, det är lika mycket en uppmaning till mig själv som till andra. Lider då och då av dödsångest och det blir värre desto äldre jag blir och ju mer jag har att förlora. Så bra som jag har det nu vill jag aldrig vara utan och njuta av så länge det bara går.
Många är vi som inte vill tala om döden - eller ens påminnas om den. Vi som mist en nära familjemedlem kan berätta om hur tyst det blir när ingen vågar prata om det som hänt. Eller frågor som hur jag själv vill ha det när slutet obönhörligen närmar sig och även därefter.
Men all forskning visar att det är viktigt att tala om döden - framförallt för den som själv är svårt sjuk eller har en anhörig som är på väg att dö. Ångesten och smärtan blir mindre för den sjuke som får sätta ord på det som händer, och för de efterlevande blir sorgetiden kortare och lättare. Kommer slutet plötsligt ångrar man kanske att man inte tog det där samtalet?
Själv tror jag inte att människans själ dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan föras vidare till en ny kropp. Jag är övertygad om att jag levt flera tidigare liv och tror fullt och fast att min själ går vidare även efter min nästa död.
Varför då denna dödsångest? Ja..det handlar nog snarare på rädslan att det ska bli en långdragen process med sjukdom och en massa lidande och känslan av att man måste lämna sina nära och kära. Känslan av att inte veta hur lång tid man har kvar och att man slösar bort tid på onödiga saker är en annan sak. Att inte ha den kontrollen.
