Tänk vad uppväxten och de besvikelser den ibland bär med sig kan göra med oss. Jag hade en frånvarande mamma, så uppfylld av sina egna problem, att energin och kraften inte fanns över för något annat än att hantera det. Det är någonting jag själv kommit fram till som vuxen efter timmar i terapi och någonting jag idag har kunnat förlåta. Så nödvändigt att kunna göra det för att kunna leva ett fullgott liv och känna sig älskansvärd. Tyvärr gick min mamma bort tidigt redan vid 36 års ålder så jag har aldrig kunnat reda ut det med henne personligen.
 
Föräldrar som är ojämna i sitt bemötande eller inte är närvarande under sina barns uppväxt skapar en enorm otrygghetskänsla hos barnet. Ett känsla som i värsta fall följer oss långt genom livet. Så var det för mig. Vår uppväxtmiljö påverkar vår insida mycket mer än vi anar. 

För vad händer när de man borde kunna lita på mest hela världen inte finns där? Eller ännu värre, om ingen av föräldrarna gör det? Vem ska då älska en tillräckligt mycket för att finnas? Min slutsats var länge; Absolut ingen.

Våra parförhållanden är inga undantag. Vi behöver varandra! Små kärleksfulla gester där vi bekräftar att vi ser och lyssnar till vår partner. När vi känner oss trygga tillsammans med någon öppnar vi upp. Vi blir nyfikna, spontana, lustfyllda och glada och vi blir attraktiva inför oss själva.

Och tvärtom; I en otrygg relation sluter vi oss eller blir klängiga och desperata, beroende på om vi har en ambivalent eller undvikande personlighet.

Få ditt barn att förstå att det är älskat och få din partner att må bra i ditt sällskap så gör du dig själv lyckligare.