Från mörker till ljus

 
Jag levde i åratal fylld av ångest, tårar, ensamhet, kval, skuld och smärta. Ett mörker som rev och slet i mig. Som tärde på mig. Ni vet sådär när man förgörs av sina egna tankar. Först i många år utan att förstå varför och sen likaväl, trots insikter jag fick under resans gång. Tron på att jag hittat rätt bara för att inse att det inte var mig förunnat.
 
Ett famlande i ett evigt mörker. Känslan av att vara insvept i en genomskinlig slöja som är omöjlig att få av sig. Som om den var fastsydd, bränd vid min hud, som en evig förbannelse att bära på.
 
Ett straff. Mitt straff. Utdelat av mig själv.
 
Så en dag står helt oväntat kärleken där framför mig. Sträcker ut sina armar och omsluter mig ömt i sin trygga famn. I samma sekund är jag hemma. Utan motstånd, utan tvivel. 
 
Hjärtat slår volter, garden sänks, värderingar delas. Blottad inför honom är jag älskad precis som den jag är. I mitt hjärta är hans namn för evigt ristat. Naturligt, okomplicerat, kärleksfullt, respektfullt och vänskapligt går vi sida vid sida vägen fram. Så du som famlar, ge inte upp!
 
Min älskade, tänk att du kom till slut 💖
1 Ulla:

skriven

Fint!!!!!❤❤❤

Kommentera här: