Detta med svamp

Har ni sett vad mycket svamp det är i skogen i år? Det dräller fullkomligt av dem! Jag och Björn kan absolut ingenting om svamp men nu har vi bestämt oss för att lära oss. Det vi kan är typ vanlig gul kantarell och trattkantarell. 
 
Det finns ju så oändligt många olika sorter och man får gå på riktigt säkra kort så här i början och lära sig en sort i taget. Så vi spetsade in oss på Karljohan eller stensopp som den också kallas. Ändå hyfsat lätt att känna igen eftersom den är väldigt karakteristisk. 
 
En perfekt stensopp =)
 
 Dagens svampletarställe, Djurholmens strövområde
cirka 7 km från vårt hem.
 
I år vimlar det dessvärre av falsk kantarell, eller narrkantarell som den också kallas. De är lite mer orangea i färgen en vanlig kantarell och varken smakar eller luktar särskilt mycket. Den är inte giftig, så råkar man ta fel är det inte hela världen. 
 
Falsk kantarell. Ni ser ju själva hur lika de är den "rätta" sorten.
 
Man får ha tålamod när man letar, det kan ta timmar innan man hittar något. Man får, som vi, älska att vara ute i skogen. Vi fick några regnskurar på oss men tog skydd under de stora träden. 
 
Och att fota är ju alltid trevligt.
 
 Det börjar se riktigt höstigt ut.
 De som inte går att äta är ändå vackra att se på.
 
 Därinne kanske det gömmer något?
 
 En mer än halvfull påse med stensopp blev det till slut.
 
 Fin bild tagen av Björn =)
 
Även om man tycker att man fått ihop en del blir det ju inte så mycket kvar när man rensat och tillagat svampen.
 
Blev i alla fall en stekpanna full som vi gjorde en riktigt god pastasås på.
Räckte till varsin fin matlåda =)

Så vill jag kommunicera

 
Jag är väldigt intresserad av relationer och hur vi kommunicerar med varandra. Generellt uppskattas rak och ärlig kommunikation, men hur är det med det egentligen?
 
Jag anser mig själv vara tydlig i mitt sätt att kommunicera och har också lätt för att uttrycka mina behov, så kallad självhävdande kommunikation. På namnet kan det låta som att det är självupptaget men så är inte fallet när man läser på. Att kommunicera självhävdande är felaktigt förknippat med att trycka ner andra. Det gör att många glömmer att det faktiskt är en förutsättning för en rak och ärlig dialog.
 
Att vara självhävdande innebär att du tar ansvar för sina behov och hävdar dem. Det skiljer sig från till exempel passiv eller aggresiv kommunikation på det sättet att man visar respekt för andra och deras behov. Den självhävdande tar ansvar för sitt eget liv, behov, åsikter och känslor utan att dominera och trycka ner andra.
 
Självhävdande kommunikation är helt enkelt ett förhållningssätt som kan vara svårt att föreställa sig om man utgår från att livet består av strider som någon ska vinna och någon annan förlora. Som självhävdande gör man det istället möjligt för båda att vinna. Det gör man genom att stå för det man själv behöver och visa respekt för andras rätt att vara självständiga. Det är rakt och ärligt utan att vara krävande!
 
 När jag ger feedback till någon som kan uppfattas som kritserande är det aldrig min avsikt. Istället vill jag göra den andra medveten om hur den kan uppfattas och därmed ge möjlighet till reflektion i utvecklande syfte. Självklart vill jag att andra ska förhålla sig så till mig tillbaka! 
 
I min värld är det en trygghet att omge sig med människor som kommunicerar på detta sättet. Man behöver aldrig fundera på vad personen försöker säga mellan raderna och man vet alltid vad man har den andra. Vilket i sin tur ger en ömsesig respekt för varandras olikheter. 
 
Dialog bygger på att man kommunicerar självhävdande samtidigt som man hjälper andra att vara självhävdande tillbaka. 

Några dagar i Lindholmen

Björn började jobba och jag hade en vecka kvar av min semester som jag tillbringade med dottern med familj i Lindholmen. Älskar verkligen att hänga där och det är full rulle från morgon till kväll. 
 
Annelie kom till Arlanda och mötte mig och vi for direkt till Täby Centrum där hon hade klipptid för Sixten.
Kärt återseende💛
Och Sixten var jätteduktig hos frisören!
 Tittut!
 
 På eftermiddagen bjöds det in till bad hos grannen.
Väldigt uppskattat av barnen. Så varmt ute!
 
 Skönt att chilla i hängmattan efteråt.
Mammas knä är inte heller så dumt!
 
 Grannen Lina med familj har skaffat hund. Låt mig presentera Stickan!
Skön kvällspromenad fick det bli =)
 
 Vacker skymning denna kväll.
Så fina omgivningar där i Lindholmen..mmm...
 
En dag tog vi en tur in till stan för att besöka Annelies jobb. Kul att få hänga på och träffa en del av hennes kollegor.
 
Plutten färdig för avfärd =)
 
 Vi mellanlandade vid Viggbyholms Stationscafé
för en god frukost.
 
 Efter besöket  gjorde vi Annelies närmsta chef sällskap när hon lunchade.
Valet föll på Vapiano och jag och Annelie tog varsin kaffe.
 
 Hemma igen och vi åt supergoda grönsaksbiffar.
 
 Pappa Pontus har kommit hem från jobbet.
 
 Jag myser med Harry som till slut somnade i min famn. Så mysigt!
 
 Försöker sno till mig en puss, men får nöja mig med en på kinden..hihi..
Svårflörtad kille!
 
Tiden går alldeles för fort när man är med barnen och man vill bara ha mer tid med dem. Detta är en månad sen och det händer saker med utveckligen varje dag och känslan att missa så mycket är så trist!
 
Tur att man får ta lite del av dem via Facetime och bilder. Guld värt! Slutar med att bjuda på några nytagna bilder på syskonen.
Syskonkärlek när den är som bäst!
Älskar verkligen de här bilderna 😍