Fel kvinna på fel plats

 
Idag hade jag bokat tid hos hudläkare för översyn av mina födelsemärken. Har tänkt på det länge, då jag uppfyller alla kriterier för risken att få hudcancer. Och nu när jag är singel är det ju ingen som kan hjälpa till att kolla mig regelbundet, på ryggen och så.
 
Men fy vad besviken jag blev! Jag har ju aldrig gjort detta förut, men någon mer nonchalant läkare får man nog leta efter. Lägg sen till iskyla och noll empati och ett totalt ointresse för människor.
 
Först säger hon till mig att ta av mig kläderna och lägga mig på britsen. Sen drar hon och sliter ganska hårt i mitt huvud för att komma åt att titta på mina kinder. Då jag har några torra märken på benen så frågar hon "Har du eksem?" Ehhh, du är hudläkare, borde inte du kunna avgöra det, tänkte jag, men svarade "jag vet inte, hoppades att kunna får reda på det här idag". Sen fick jag vända mig och hon svepte med blicken över mig i kanske fem sekunder och sa sen "nu kan du ta på dig igen, det finns inga tecken på hudcancer". Okej! Var det så lätt! Jag kanske skullet byta jobb till hudläkare! Grrr....
 
Sen säger hon; "du ska få en hydrocortisonsalva och en mjukgörande hudkräm som du kan smörja med. Om det inte blir bättre får du höra av dig och boka en op-tid". Jag svarar förvånat; "En op-tid? Vad är det?", varpå hon tittar på mig som om jag vore dum i huvudet och säger; "Ja, en operationstid!" Jag svarar; "Blir det operation då?" Nu blänger hon verkligen på mig och säger irriterat; "Nej, vi tar ett prov!" Jamen deeet var ju självklart!!!
 
Alltså, vad får en person, som har så uppenbara problem med att hantera människor, att välja läkaryrket? Kände mig väldigt kränkt och ledsen när jag gick därifrån. Dessutom känns det totalt ogjort nu när jag äntligen tog tag i det.
 
När jag kom tillbaka till jobbet ringde jag faktiskt upp dem och berättade hur jag upplevt det hela. Det är verkligen inte ofta jag klagar och jag är ganska tålmodig. Men detta kände jag måste komma till deras kännedom. Är jag en surkärring nu?
 
Bild: Madeira maj 2013

Energitjuvar på halsen?

 
Jag tror, att om man har en eller flera energitjuvar i sin omgivning är det delvis ens eget fel. Man kan säga, att det beteende du tolererar från andra i början av en ny relation kommer att betraktas som acceptabelt även i framtiden. Man har inte lärt honom/henne hur man ska behandla dig med respekt helt enkelt.
 
Risken är stor att du har lärt de här energitjuvarna att det är ok att behandla dig illa. Om du till exempel väljer att stanna kvar i ett samtal med någon som är taskig mot dig så har du lärt den andra att det är ok att bete sig så mot dig.
 
Några exempel; Om du tjatar på din partner eller dina barn att de ska plocka upp kläderna efter sig och du ändå gör det åt dem så lär du dem att strunta i vad du vill. Om du lever tillsammans med någon eller jobbar med någon som alltid tar äran av ert gemensamma jobb och du inte säger ifrån, så lär du honom/henne att du inte behöver bli behandlad bättre än så.

Det är lite jobbigt att erkänna det men det är sant att hur andra människor behandlar dig ofta är en direkt reflektion av hur mycket de känner att du respekterar dig själv.
 
Vem man upplever som energitjuv är ju väldigt olika från person till person, ofta beroende på vad man själv har i bagaget. Exempel på när jag själv blir jag tömd på energi är;
 
* När jag känner mig utnyttjad av någon.
* När någon tar mig för given.
* När man kräver mer av mig än vad man kräver av sig själv.
* När det är för mycket prat och ingen verkstad.
* När jag själv eller någon i min omgivning blir utsatt för orättvisor av någon.
* När någon försöker styra och ställa för mycket med mig.
* När någon får mig att ligga sömnlös om natten.
* När någon är missunnsam.
* När någon alltid anser sig ha rätt och/eller alltid skyller ifrån sig eller på andra.
 
Jag har fått tips om hur man kan bli av med sina "tjuvar" och som jag tänkte dela med mig;
 
* Sätt din egen standard för vad du vill ha ut av dina relationer med andra människor och håll dig bestämt till den standarden. Låt ingen ändra på dem för att det inte passar dem.
 
* När någon kliver över gränsen, berätta det på ett trevligt och artigt sätt. Säg vad du förväntar dig av er relation. Ibland kan man behöva kompromissa. Andra gånger kanske man behöver avsluta en relation med någon för att de inte fattar. Det handlar om att respektera sig själv helt enkelt.

* Ge din omgivning en startsträcka och tid att "vänja sig". Man måste förändra gradvis för att få hela den nya modellen att falla in rätt med sin personlighet. Ta små steg.
 
Riktigt bra tips om ni frågar mig! Och så länge man själv uppträder juste mot andra så behöver man aldrig känna ångest över de här gränsdragningarna. Livet är för kort för att slösas bort på människor som trampar på en hela tiden.

Flygande spindlar

Ja, det är vad harkrankarna är för mig! Är det bara jag som tycker de är döäckliga? Jag vet att de är ofarliga och  helt harmlösa men så himla jobbiga! Flyger helt ohämmat, rätt in i en, gör de också. Om de så har ett helt rum att flyga i så ska de vara precis där jag sitter. De verkar inte ha varken syn, hörsel eller känsel..haha..Och så det där surrande ljudet de ger ifrån sig på det. Huuu säger jag bara!
 
De är ovanligt många i år också. Balkongen är full av dem och har man öppet fönster eller balkongdörr på kvällen får man in en hel drös av dem. Nu när det börjar bli lite mörkare på kvällarna tänder man ju en lampa och de verkar dras till ljuset.
 
Hur lååånga äckliga ben?