Heja mig!

 
Jadå, så slog jag äntligen till och beställde den där resan som jag så länge förberett mig mentalt för. Ingen stor grej för många men för mig är det så. Det är en utmaning för mig att klara detta på egen hand och det är med skräckblandad förtjusning jag gör detta. Har fått så många fina tips från olika håll så jag känner mig trygg att det kommer att bli en händelserik vecka.
 
Det blir alltså Palma de Mallorca jag åker till och jag kommer att bo med gångavstånd både till havet och centrum. Ett par kilometer att gå ser jag som en bonus eftersom jag älskar att röra på mig. Det ska bli underbart att utforska den här staden som jag hört så mycket positivt om. Tänker vandra runt och fota, sitta på små caféer, ligga under ett parasoll på stranden (orkar inte pressa) och välja något mysig restaurang att äta på när kvällen kommer.
 
Känner jag mig ensam eller vill ha sällskap någon kväll så löser det sig också. Min fina vän Alexandra känner en kille som driver en restaurang i Palma och där det hänger mycket svenskar, och jag kommer att kunna kontakta honom om det skulle vara något. Tack Alexandra, du är guld!
 
Hotellet är populärt och det finns pool och ett stort fullutrustat gym om jag vill börja dagen med lite träning. Kan det bli mycket bättre!
 
Bild: Alcudia Mallorca, våren 2014

Är jag en "chicken"?

 
Jag har alltid undrat hur det skulle vara att åka på en resa helt ensam. Och nu har jag nästan bestämt mig för att ta en vecka själv någonstans på min semester i sommar. Är sugen på Mallorca igen. Var ju där för ganska exakt två år sedan men känner att jag skulle vilja vara mer runt Palma. Var där i bara några timmar sist och jag skulle  så gärna vilja se mer av denna stad med dess omgivningar. Älskar ju att fotografera och tror det finns mycket vackert att föreviga där. Följer Malin Berghagen på Instagram som både lever och verkar i Palma. Blir väldigt inspirerad av de vackra bilder hon lägger ut därifrån.
 
Fattar inte varför jag tvekar. Vad är det värsta som kan hända liksom? Jag är ju inte blyg eller rädd för att ta kontakt med folk och har inga problem med att vara själv heller för den delen. En fegis är vad jag är, och det sägs ju att man ska utmana sig själv så...Ska börja att förbereda mig mentalt nu, för jag vill verkligen detta.
 
Bild: Mallorca april 2014

Vi tar det väl från början!

Man vet väl när man ska ta semester hörrni! Vilket väder jag haft. Livet underlättar ju avsevärt när man kan vara utomhus utan att frysa eller blåsa bort.
 
Har varit ute på vift i en vecka och det började förra måndagen med att jag tog bussen ner till Göteborg för att möta upp Annelie, Pontus och Sixten som hade mellanlandat där för att fortsätta hem till Vallentuna. Vi träffades inne på Trädgårdsföreningen i ett strålande Göteborg. Är ju lite hemma för mig då jag bodde där i åtta år på 80-talet.
 
Trädgårdsföreningen levererade. En oas mitt i stan.
 
 Så fick jag äntligen träffa mina bästa <3
 
Det blev lite ändrade planer, för en av Annelies vänner i Åmål, Magda, ville så gärna träffas så det blev raka spåret dit istället för till Vallentuna. Tur att jag har Bettan! Ringde henne och sa "nu kommer jag!" och det var inga som helst problem. Det kallar jag en riktig vän!
 
Väl framme i Åmål mötte vi upp Stefan, Magdas man, på XO Café där vi käkade lite lunch.
 
 Lilla matvraket väntar otåligt på något att äta..hihi..
 
  Haha..Greta och Pontus ser också lite anfäktade ut!
 
Och heter man Carina och är i Åmål, där jag för övrigt bodde i 17 år, träffar man på en massa bekanta. Blev särskilt glad när jag träffade på Håkan med familj. Har inte träffat honom på flera år då han flyttat till Stockholm.
 
 Världens bästa Håkan...
 
 ...och hans supertrevliga sambo Anna och deras fina barn.
 
Vi hade en trevlig stund och ett väldigt givande samtal. Älskar sådana där spontana händelser! Fick skjuts bort till familjen Gunnarsson där lilla familjen redan var på plats.
 
Här har vi familjen Gunnarssons utsikt över Vänern. Idyll!
 
Stefan hade plockat vildhallon som serverades med glass för de som ville.
 
Mot kvällningen for jag hem till Bettan för att installera mig hos henne. Så kul att ses! Blev häng i soffan och en massa snack innan vi gick och lade oss.
 
Dag två i Åmål och jag gick upp tidigt och tog mig ut till mitt älskade Hanebol för en löptur. Vilken lycka att var där igen. Som jag saknar de där spåren. Så många mil man avverkat där!
 
Östra Åsen...snart framme i spåren vid Hanebol.
 
 Så fint och som njöt!
 
 Mmmm...kan nästan förnimma doften...
 
Resten av dag två tillbringades först på XO där vi lunchade och sen ute hos familjen Gunnarsson. På vägen in till stan tog jag en sväng in till min vän Maggan. Hon var den jag hängde mest med när jag bodde i Åmål och vi har verkligen delat så mycket. Saknar verkligen detta!
 
Onsdag morgon och dags att åka mot Vallentuna. Men hann hälsa på hos Gunilla i hennes inredningsbutik och tapetseri. Jätteduktig tjej och väldigt trevlig. Han med lite snack innan jag blev hämtad av dottern med familj för resan mot hemmet.
 
Vi blev hungriga så i Örebro stannade vi för lunch. Hittade ett jättemysigt ställe som heter Kungsgatan 1, fin uteservering och god mat. Blev väldigt överraskad över hur fint det är i Örebro. Har ju varit där förut men under andra omständigheter.
 
Här skymtar Örebro slott i högre hörnet.
 
 Fräckt inslag. Gummianka gjord av gamla bildäck.
Sixten med pappa Pontus poserar.
 
 Väldigt lummigt och grönt!
 
Bara älskar det här stuket!
 
  Mätta och belåtna.
 
Det hann bli sen eftermiddag innan vi var framme i Lindholmen. Inte så mycket mer än att packa in så var den dagen slut. Och om dagarna i Vallentuna ska jag berätta mera i nästa inlägg.
 
Skönt att vara hemma men oj vad jag saknar!