Bumsanrina

Har i så många år längtat hem till mig själv. Kan inte säga att jag är där till hundra procent, men har nog aldrig varit så nära. Det är läskigt, för i samma takt känner jag också en enorm sårbarhet. Det är ju så mycket jag inte kan styra över och livet kan så snabbt ta en vändning man aldrig kunnat tro. 

 

Därför gäller det att njuta de stunder man kan och får. Alldeles gratis!

 

Ni vet när man känner pulserande glädje. Eller stunder som skänker sinnet fullständig vila. Bekymmerslöst befriad från övrig omvärld, utom den jag för stunden befinner mig i. En känsla av tyngdlöshet. När kropp och själ befinner sig på samma plats. 

 

Det är som att träda in i en annan dimension, där allt är enkelt och faller sig naturligt. Ditt rätta jag, det bästa av dig själv. Där några orosmoln inte existerar och jag bara tar emot. Hemma i mig själv.