Självkärlek
Jag har alltid haft mycket lättare att bry mig om andra än mig själv och har alltid varit dålig på att sätta mig själv i främsta rummet. Och när jag ändå försökt att göra det så har jag fått dåligt samvete och känt mig självisk.
Jag har bestämt mig. Nu tänker jag ta hand om mig själv. Bli den bästa versionen av mig själv. På så vis är det ju inte själviskt utan gynnar även de jag har en relation med.
Jag ska följa min intuition. Den jag så ofta tystat. Den jag tappade bort och ignorerade där längs med vägen men som jag nu ska jag hitta igen. Ligger inte det i vår natur? Att komma hem igen. Till det som är jag. Men nu med hela min livserfarenhet i ryggen. Det känns som att jag spelat död inför det liv jag spelat med i. Som att ett övergrepp mot mig själv.
Att få flyga fritt och se varthän det tar mig. Livskvalité. Vad är viktigt? På riktigt? Vad blir konsekvenserna för mig? Jo..luften blir lättare att andas. Blockeringar släpper. Det jobbet är aldrig för sent. Hur vill jag må? Vad fyller jag mig med?
Sjävkärlek. Smaka på ordet. Visst är det vackert!
