Bumsanrina

Varför ska det behöva ta nästan ett helt liv att komma till insikter man borde ha haft med sig när man var ung och vilsen? När man behövde dem som mest! Visst är livet ofta konstigt och jag förstår inte alltid meningen med det. Jag har och har alltid haft många funderingar kring det. Och när jag tror jag har svaren så händer det något som sätter allt på ända och jag får nya perspektiv som sätter griller i huvudet på mig.

 

Just nu känns det i alla fall som att jag börjar få lite kläm på det, vad som är viktigast. I alla fall för mig...

 

Man får helt enkelt lita på att det bär. Lättare sagt än gjort! Det är ingen idé att söka nya destinationer för livet tar en dit det vill ändå. 

 

Mitt värde är fastställt. Jag väljer mig mer och mer. Min lycka bor i mig. Dörrarna har öppnats och naturens och varandets innerliga skönhet pockar på min uppmärksamhet. Jag släpper taget om den värld jag aldrig kunnat verka i utan att gå sönder. Den är inte ämnad för mig. Jag har sprungit alldeles för många mil för att påvisa mitt egenvärde. Det är inte min uppgift utan upp till var och en att bedöma det. Och det tar på krafterna..

 

Vill ni mig något är ni mer än välkomna. Men kan ni inte se mitt värde, om jag inte når fram, så är förlusten din. Bara din..Och vice versa...