Helg med brittsommarvärme

Vilken bonus med detta vädret vi har så här i mitten av oktober. Två helgdagar med över 20 graders värme tackar vi alla ödmjukast för. Inte sant!
 
Såklart måste man ju passa på att vara ute i naturen, naturälskare som vi är. Och så mycket kraft och energi man får efter arbetsveckan på ett jobb där det händer otroligt mycket just nu. 
 
Vi tog oss ner till havet. Så fridfullt!
 
Satt på en sten och bara andades och tittade ut över havet samtidigt som vågorna kluckade mot stenarna och stranden. Omfamnad av den man älskar mest i hela världen alldeles intill. Så fridfullt och tryggt!
 
Jag och havet..mmm...
 
Solens stärkande strålar.
 
 Och vinden som format landskapet.
 
 Och blomningen tar ny fart så här i mitten av oktober. Lite galet är det allt.
 
 Vackra silhuetter.
 
 Inga människor vid sommartorpet..
 
 Vi skymtar havet igen.
 
 Många som satt sina spår.
Vad tänkte de människorna som gått här före oss?
 
 Gå i någon annans fotspår?
 
Vi blev hungriga, körde förbi en Ica-affär och köpte oss lite gott för äta på något annat vackert ställe.
 
Och hamnade vid Kattviks småbåtshamn.
 
 Det är allt bra somrigt med de här små bodarna.
 
 En gamma gisten eka som gjort sitt.
 
 Passerade en gård där de har sötnosarna strosade i hagen.
 
 Vi hamnade i "pumpaland". Häftigt!
 
 I fotograferartagen.
 
Så nöjd med dagen! Och ännu mer nöjda blev vi när vi vaknar upp idag, sönda morgon, och det är ytterligare en vacker dag på gång.
 
Men ibland måste man fixa lite också när man bor i hus. Dagens projekt var att hämta två kubik ved. Så efter frukost bar det av!
 
Framme och dags att börja lassa veden.
 
Björn och Monica, gårdsägaren, hugger in!
 Själv fick jag en ny kompis, den här rotweilerflickan.
Hon fick massage av mig och njöt märkbart av det.
 
Denna kosort föddes också upp på gården. Mäktiga djur!
 
 Hemma igen och veden staplad och klar!
Nu kan kylan komma =)
 
Hösten får gärna fortsätta att vara så här fin. Har aldrig varit någon höstälskare men när man bor som vi gör är det helt magiskt vackert att leva så nära naturen. Kan inte få nog faktiskt. 

Detta med svamp

Har ni sett vad mycket svamp det är i skogen i år? Det dräller fullkomligt av dem! Jag och Björn kan absolut ingenting om svamp men nu har vi bestämt oss för att lära oss. Det vi kan är typ vanlig gul kantarell och trattkantarell. 
 
Det finns ju så oändligt många olika sorter och man får gå på riktigt säkra kort så här i början och lära sig en sort i taget. Så vi spetsade in oss på Karljohan eller stensopp som den också kallas. Ändå hyfsat lätt att känna igen eftersom den är väldigt karakteristisk. 
 
En perfekt stensopp =)
 
 Dagens svampletarställe, Djurholmens strövområde
cirka 7 km från vårt hem.
 
I år vimlar det dessvärre av falsk kantarell, eller narrkantarell som den också kallas. De är lite mer orangea i färgen en vanlig kantarell och varken smakar eller luktar särskilt mycket. Den är inte giftig, så råkar man ta fel är det inte hela världen. 
 
Falsk kantarell. Ni ser ju själva hur lika de är den "rätta" sorten.
 
Man får ha tålamod när man letar, det kan ta timmar innan man hittar något. Man får, som vi, älska att vara ute i skogen. Vi fick några regnskurar på oss men tog skydd under de stora träden. 
 
Och att fota är ju alltid trevligt.
 
 Det börjar se riktigt höstigt ut.
 De som inte går att äta är ändå vackra att se på.
 
 Därinne kanske det gömmer något?
 
 En mer än halvfull påse med stensopp blev det till slut.
 
 Fin bild tagen av Björn =)
 
Även om man tycker att man fått ihop en del blir det ju inte så mycket kvar när man rensat och tillagat svampen.
 
Blev i alla fall en stekpanna full som vi gjorde en riktigt god pastasås på.
Räckte till varsin fin matlåda =)

Så vill jag kommunicera

 
Jag är väldigt intresserad av relationer och hur vi kommunicerar med varandra. Generellt uppskattas rak och ärlig kommunikation, men hur är det med det egentligen?
 
Jag anser mig själv vara tydlig i mitt sätt att kommunicera och har också lätt för att uttrycka mina behov, så kallad självhävdande kommunikation. På namnet kan det låta som att det är självupptaget men så är inte fallet när man läser på. Att kommunicera självhävdande är felaktigt förknippat med att trycka ner andra. Det gör att många glömmer att det faktiskt är en förutsättning för en rak och ärlig dialog.
 
Att vara självhävdande innebär att du tar ansvar för sina behov och hävdar dem. Det skiljer sig från till exempel passiv eller aggresiv kommunikation på det sättet att man visar respekt för andra och deras behov. Den självhävdande tar ansvar för sitt eget liv, behov, åsikter och känslor utan att dominera och trycka ner andra.
 
Självhävdande kommunikation är helt enkelt ett förhållningssätt som kan vara svårt att föreställa sig om man utgår från att livet består av strider som någon ska vinna och någon annan förlora. Som självhävdande gör man det istället möjligt för båda att vinna. Det gör man genom att stå för det man själv behöver och visa respekt för andras rätt att vara självständiga. Det är rakt och ärligt utan att vara krävande!
 
 När jag ger feedback till någon som kan uppfattas som kritserande är det aldrig min avsikt. Istället vill jag göra den andra medveten om hur den kan uppfattas och därmed ge möjlighet till reflektion i utvecklande syfte. Självklart vill jag att andra ska förhålla sig så till mig tillbaka! 
 
I min värld är det en trygghet att omge sig med människor som kommunicerar på detta sättet. Man behöver aldrig fundera på vad personen försöker säga mellan raderna och man vet alltid vad man har den andra. Vilket i sin tur ger en ömsesig respekt för varandras olikheter. 
 
Dialog bygger på att man kommunicerar självhävdande samtidigt som man hjälper andra att vara självhävdande tillbaka.