Bumsanrina

 

Det är på det kontot som jag lägger ut vår vardag som jag främst funderar över. Det är många som  uttrycker att de är så trötta på den perfekta ytan som presenteras på den typ utav konton och att det känns fejk. Jag skulle vilja reflektera lite runt det. 

 

Jag får ju tala för mig själv såklart. Jag väljer självklart att i första hand lägga ut saker som förgyller min tillvaro och som kanske också kan få någon annan att dra lite på smilbanden eller bli inspirerad. En del tråkigheter dyker också upp ibland. Så som när vi miste vår förra katt, för att nämna ett exempel. Men det stannar vid det.

 

Självklart har jag som alla andra en massa saker att handskas med. Det kan handla om vardagsbekymmer (stora och små), jobbrelaterade saker och även svårigheter som uppstår i min och Björns relation. Såklart tjafsar vi också och bråkar. Vi är ju två olika individer trots allt. Men det kan ju knappast inspirera någon annan att höra om det tänker jag. Och folk har väl nog av sitt trubbel? Men om någon mår bättre av att veta huruvida vi stöter på olika typer av bekymmer eller inte så vet ni det nu då 😌 Men vi är båda villiga att ge allt för oss och vi har kommit långt i att hitta en modell som passar oss. Ett jobb som man aldrig kan ta ledigt ifrån om man vill att det ska fungera ultimat.

 

Själv har jag heller inga som helst problem med att vara öppen med att jag under mitt liv suttit ganska många timmar i terapi på grund av att jag mått dåligt i perioder. Jag tvekar inte en sekund att söka hjälp utifrån om jag känner att jag behöver det. Har aldrig ångrat ett terapisamtal! Att man ibland går vilse hör väl till livet, inte sant!

 

Tänk så mycket som påverkar alla våra relationer. Vad vi har för bakgrund och anknytning (ofta med oss från barndomen), hur vi lärt oss att kommunicera, hur öppen vi är som person (intorvert/extrovert), tidigare relationer, eventuella diagnoser...Ja listan kan göras lång!