Bumsanrina

Det har varit några jobbiga dagar då osanningar uppdagats och saker har ställts på sin spets. Orkar inte berätta, för jag är tömd på kraft, energi och känslor just nu. Nu, tror jag i alla fall att alla kort ligger på bordet och att alla lik har kommit ur garderoben. Idag kan jag inte säga huruvida saker och ting går att reparera men det är dumt att ta stora beslut när man är i sämst skick. Saker och ting måste få bero och sjunka in och sen får vi se. En del av mig säger JA och en annan NEJ. Där står jag nu vid vägskälet. Åt vilket håll ska jag gå?

Jag vill vara en bra människa. En som är fördragsam och förlåtande. Det finns alltid förklaringar till varför folk gör som de gör. Det ursäktar ofta, men inte hur många gånger som helst. Man måste lära sig att ta ansvar för sina handlingar och att lära av sina misstag. Och allt man gör får konsekvenser, på gott och ont. Det gäller därför att tänka sig för INNAN och lära sig att se vilka konsekvenserna blir. jag har själv gjort alla fel en människa kan göra men jag hoppas och tror att jag lärt mig att aldrig göra så igen.

Att ljuga håller aldrig, det kan gå länge, ibland flera år, men till slut spricker bubblan. Alltid. En lögn föder en ny lögn. Och så är man där i den berömda cirkeln. Den onda. Det onda. Det onda som äter upp en inifrån och till slut står man där som ett tomt skal. Det är inte värt det.

Vi åker till Berlin ikväll. Det ska bli skönt att lämna lägenheten och stan några dagar. Få distans, se nya miljöer och bara andas och vara. Tillsammans. Ja, livet är bra märkligt. När man tror man är bekymmersfri händer det något och på en sekund har allt vänts upp och ner. Ja, så kan det vara. Och när man tror att man inget har att leva för och blicken förmörkats av svarta tankar, då ser man inte möjligheterna fast de finns mitt framför näsan på en. Allting går om man bara vill men det är just det som är det svåra, att veta VAD man vill. Allrahelst när motstridiga känslor brottas inombords.