Bumsanrina

 

Jag är ganska försiktig med löften men när jag väl ger ett så är det ett noga övervägt beslut. Jag har blivit lovad så mycket i mina dagar och jag kan lugnt säga att de flesta av de löftena har aldrig infriats. För mig är ett löfte något stort och fint som man ger för att det kommer från hjärtat och för att man verkligen tänkt till om vad det innebär. Tar man det inte på allvar tycker jag inte att man ska ge några löften. Det handlar så mycket om tillit. Får man ett löfte ska man kunna känna sig trygg i att den människan inte sviker sen.

Vill också skriva om ord och vad de betyder för mig. Jag är själv ganska noga med att försöka välja orden rätt för att det ska vara så tydligt som möjligt. Det gäller både när jag skriver och talar med någon. Är man arg eller ledsen tycker jag att man ska försöka hålla igen,. De ord som sägs i affekt kan aldrig bli osagda.

Alla kan vi säga saker när vi är upprörda och besvikna och jag är väldigt förlåtande om jag ser att den andra är uppriktigt ledsen. Upprepade misstag i form av hårda ord med efterföljande slentrianmässiga förlåt står däremot inte högt i kurs. Då utnyttjar man ju den som är förlåtande och kvar blir bara två förlorare, den sårade och den som sårat. Ett ord för mycket i ett känsligt läge kan ändra en hel situation och ett ord för lite likaså. Där har man verkligen ett ansvar gentemot andra människor. Det finns ord som etsat sig fast i mig och som påverkat mig hela livet. Är säker på att det är så för oss alla. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Det finns också ord som borde ha sagts och som säkert hade gjort en stor skillnad. Jag tänker på min mamma som aldrig uttryckte i ord eller visade att hon var glad över mig och som därför gjorde att jag aldrig kände mig älskad av henne. Det har följt mig hela livet även om jag idag kan hantera det.