Bumsanrina

Ibland har jag dagar då jag är känslig och känner mig sådär gråtmild hela tiden. Kan känna lust att gråta för allt och ingenting. Vet inte vad det är som styr det där eller vad det kommer ifrån, utan känner mig bara sentimental. Idag är en sådan dag. Det kan vara en låttext, något fint jag läser eller att jag hör någon säga något fint, som triggar mig. ja, ni fattar...Men jag känner mig trygg i att det går över. För det gör det alltid.

 

 

Bara det kan ju vara lite sorgligt, beroende på vad det handlar om såklart. En del saker vill man ju aldrig ska ta slut, och en del saker önskar man aldrig hade börjat.

 

Det kan vara skönt att gråta, lite förlösande sådär, och egentligen är det ju precis lika naturligt som att skratta. Vi människor har ofta svårare att förhålla oss till människor som är ledsna.

 

Det bästa hade ju varit att ha någon att dela både glädje och sorg med. Bara känslan av att någon finns där när man är ledsen och som man även kan glädjas tillsammans med. Jag har flera fina vänner som jag kan prata med om jag behöver, men jag menar just i stunden, just när känslan infinner sig. Känslan av total samhörighet. Så fint....

 

Jaja, imorgon är en ny dag. Att sova på saken brukar oftast hjälpa. Godnatt världen!