Respekt
Så nalkas då advent. Inte för att jag bryr mig så mycket. Visst, jag tar också fram adventsljusstaken och hänger upp stjärnan i fönstret men det stannar vid det. Det är ju trevligt med alla ljusen men för mig har det inget med julen att göra. Jag tycker helt enkelt att det är fint. Budskapet däremot, ställer jag inte upp på alls, men jag kan tänka bort det och jag gör bara det jag själv vill när det handlar om julen. Allt annat skiter jag i, vilket en del, eller ganska många faktiskt, har väldigt svårt att acceptera. Man blir nästan sedd som om man vore något slags ufo när man säger att man inte gör alla de där sakerna som hör julen till. Kan inte folk bara låta mig vara i fred!!?? Vad spelar det andra för roll vad JAG gör eller inte gör när det gäller den saken? Vem skadar JAG genom att inte göra som de flesta andra i en specifik fråga? Jag fattar inte hur folk kan ha så ont av något som inte på något sätt skadar dem?
De värsta är de som klagar över hur jobbigt det är med allt de ska göra och framförallt hinna inför jul. Då brukar jag undra; "Varför gör du det då?" Många svarar då; "Jamen det måååste man ju". Och vem har sagt det om jag får fråga? Vem bestämmer att vi måste göra alla de där sakerna vid en speciell tidpunkt varje år?
Samma sak gäller när folk har åsikter angående stor åldersskillnad i förhållandet. Och allra helst när, som i vårt fall, kvinnan är äldre (gud förbjude, och ve och fasa). Innan folk vet att jag lever med en yngre man kan jag höra dem dissa sådan förhållanden totalt. När jag sen berättar att jag själv har det så, kan samma person vända och mena att "åldern har väl ingen betydelse" eller "vad coolt" och så vidare. Jag tror inte någon som jag har berättat för om vår ålderskillnad har sagt de där sakerna som man för höra innan de vet. Hur trovärdigt är det? Folk är så jävla fega rent ut sagt. Och är det jag eller de som ska leva med en yngre man? Återigen, hur kan de ha så ont av något som de själva inte kan skadas av? Jag har hört de mest hemska kommentarer fällas om stor åldersskillnad av sådana som inte vet att jag lever i ett sådant förhållande. Och det har gjort att jag har svårt att stå för det i alla lägen och jag berättar det bara för de som jag känner mig riktigt trygg med. Jag vågar påstå att vara gay idag är mer accepterat än ett förhållande där kvinnan är så pass mycket äldre som jag är i mitt.
En annan sak man ofta får höra vad gäller stor ålderskillnad är att det måste finnas någon hake för när folk får veta, är det som om förhållandet ska granskas med lupp. Antingen handlar det om pengar, om sex, eller att det skulle vara något "konstigt" med personerna, killen söker för största sannolikhet en modersgestalt i kvinnnan och det kvinnan känner kan inte vara något annat än moderskänslor osv, osv i det oändliga. Att det handlar om ren och äkta kärlek, är för de flesta helt uteslutet. För vad kan en ung man se hos en "rynkig gammal kärring" och "vad kan en mogen kvinna få ut av en så ung man"? Vad är det för människosyn? Jag mår dåligt av att höra hur många tänker och hur ska de känna sig den dagen då de själva blir gamla och rynkiga? Näe, bristande respekt är vad det handlar om. Tänk om folk kunde lägga den där energin på att ändra sitt tankesätt istället och lära sig uppskatta en människa för dennes egenskaper? Även i min vänskapskrets är de flesta yngre än jag. Men det är det ingen som på långa vägar ifrågasätter så mycket. Jag väljer inte vänner efter ålder, utan efter hur bra personkemin stämmer. Det är för mig mycket enkelt och helt självklart. Skjut mig om ni vill...hahaha...
Jag vill har ärliga kommentarer på detta. Var inte fega nu! Ni respekterar mig och jag respekterar er. Okey?
Igår testade jag Zumba. Det var skoj som fan men jag tror inte på det som träningsform i långa loppet, i alla fall inte för min egen del. Idag står afrikansk dans på schemat och det har jag testat förut några gånger. Jobbig, svettigt och riktigt härligt!
Förhoppningsvis hinner jag även övningsköra lite igen. Ja, jag övningskör eftersom jag inte kört bil på över tre år. Men takterna sitter i och jag behöver bara vänja mig vid trafiken igen.
Tjingeling!
skriven
jag känner såväl igen ditt resonemang om hur det är att leva i ett förhållande med stor ålderskillnad. min man är 18 år äldre än mig och det är något många har svårt att respektera. främst från personer som inte känner mig eller min man. jag får höra att det är en fadersfigur jag söker eftersom min pappa var borta mycket när jag växte upp (han jobbar utomlands och är borta i veckorna). men han har varit hemma på helger, lov, hela sommrarna plus att vi pratade i telefon nästan varje dag när jag växte upp så jag har visst en pappa. min man är liksom min man och ingen pappa. man blir så trött på att behöva förklara sig hela tiden och försvara sig varför jag har valt att leva med en äldre man. det är ju han som person jag älskar sen råkar det vara så att han är äldre. innan mina närmsta släktingar visste att jag hade träffat en äldre man sa de hela tiden att det var äckligt och förfärligt med så stor ålderskillnad men när de sen fick veta om min situation visste de inte riktigt vad de skulle säga. först var de lite avståndstagande och tyckte det var lite jobbigt att han var i samma ålder som dom. men nu fungerar det faktiskt ganska bra. de har insett (långt om länge) att man faktiskt kan leva ihop trots stor ålderskillnad och att det inte är konstigt. även om man får vissa pikar ibland. folk är så jävla åldersfixerade. man ska bete sig på ett visst sätt när man är i en viss ålder. ibland känns det som att man blir bedömd efter vilken ålder man har och inte hur man är som person. jag menar ibland känner jag mig som en 90 år gammal tant som inte orkar någonting, ibland känns det som man är 5 när det är jättekul att tramsa en massa. vad jag i alla fall ville komma fram till genom detta megainlägg var att jag förstår dig fullständigt och önskar också att folk var lite mer respektfulla och mer öppensinnade.