Bumsanrina

 

Jag fick inte så mycket kramar när jag var liten vilket gör att jag hela livet har varit väldigt närhetstörstande. Tror inte jag kan få nog av bli pillad på förutsatt att den som tar på mig är någon jag har känslor för vill säga. 

 

Har läst på lite om det här och att det skulle vara nästan livsavgörande med beröring kunde jag nog däremot inte tro. Det som händer i kroppen när någon tar på oss är att oxytocinfrisättningen ökar vilket är ett lugn- och rohormon som ställer om nervsystemet och får oss i ett antistressläge. Dessutom stärker det både immunförsvaret och vår smärttröskel samtidigt som puls och blodtryck sjunker.

 

Det finns studier som visar att barnhemsbarn som ingen tar i faktiskt dör, och det trots fullgod näring och hygien. Vuxna kan däremot överleva utan mänsklig närhet, men knappast leva. Väldigt förödande för alla människor som är ensamma med andra ord.

En person som får en kram, en varm strykande hand eller en massage blir både gladare och piggare. Beröringen påverkar också vårt beteende och våra känslor. När oxytocin frisätts ökar bland annat vår tillit, rädslan minskar och vårt sociala beteende stimuleras. Vikten av beröring betyder nog mer än vi kanske hittills har insett.

 

Så har ni någon ni tycker om, snåla inte med kramarna!