Bumsanrina

 

Jag har passerat genom många tunnlar, sett ljuset i andra änden och kommit ut på andra sidan. Men som ni ser på bilden, kommer det en ny tunnel, och precis så är det. Man går in, passerar och kommer ut, allt känns bra och man är lycklig, bara för att hamna i nästa tunnel. Mörker och ljus i en salig blandning. Det kallas livet.

 

Hur mycket man än vill komma ut när man är därinne, måste det få ta den tid det krävs att passera, oavsett hur mörkt och kallt det är och trots att man är rädd. Man kan försöka springa igenom, fly från det mörka, hårda och kalla. Men faktum är att ju fler tunnlar man är i, och stannar den tid som krävs, desto mer sällan kommer de.

Och hur mycket man uppskattar avståndet mellan tunnlarna hänger på hur många man varit i och vad man har lärt sig under sin vandring. För att fullt ut kunna njuta av det ljusa måste man har varit i det mörka. Det kallas erfarenhet. Många har inget val, de är ensamma därinne. Andra väljer att vara ensamma och några tar emot den hand som sträcks ut. Vad väljer du?