Alkohol, ett laddat ämne
Jag gillar inte att dricka så att jag blir berusad. Tycker inte om känslan av att inte ha kontroll över varken kroppen eller sinnet. Varje gång jag blivit lite för berusad har jag mått skit efteråt! En öl eller ett glas vin till maten är däremot trevligt, men det är ju mer för den goda smakens skull.
Faktum är att jag inte kan dricka särskilt mycket innan jag börjar må dåligt. Det är som att jag kommer till en gräns och överstiger jag den så mår jag fysiskt illa. Och det är ju inte särskilt eftersträvansvärt 😏Sedan ganska lång tid tillbaka är jag väldigt måttligt med alkoholen. Dricker bara någon enstaka gång och då i väldigt små mängder.
Gillar heller inte att ha folk omkring mig som är överförfriskade. Jag dömer absolut inte folk som dricker, alla får göra sitt personliga val, men det är inte så trevligt att umgås med fulla människor när man själv är opåverkad. Så är det bara.
Men nu till det som jag tycker kan vara lite jobbigt. Väldigt många har svårt med att man väljer bort alkoholen. Har funderat en del på vad det kan bero på. Det finns faktiskt de som gör sig roliga på ens bekostnad och förlöjligar ens beslut. - Ta en sup och var som folk!..typ..Man måste liksom ha ett giltigt skäl, att man måste köra hem eller liknande. Att man bara inte vill dricka accepteras sällan.
Och är det verkligen bara jag som tycker att alkoholdrivna konversationer är tråkiga och ofta tämligen ytliga? Man gömmer sig bakom en mask och har högre benägenhet för aggressivitet och munhuggande. Utan alkohol är man däremot mer närvarande och häver inte ur sig "sanningar" som man inte hade vågat säga annars. Då minskar risken att göra de dumma, riskfyllda och besvärliga saker som bara ger ångest efteråt.
När man väl kommit ifrån att det är "sjävlklart" att dricka i olika sammanhang, genomskådar man snabbt lögnen om att alkoholen är nödvändig för festlighet, glädje och social samvaro. Det är en myt som sitter djupare i ryggraden än vad många inser. Faktum är att alkohol faktiskt påfrestar sociala relationer istället för att stärka dem.
Ponera att du blir bjuden på fest en lördagskväll och det inte bjuds på en droppe alkohol. Handen på hjärtat...Hur hade du reagerat? Bara en tanke 😊
Jag vill åter poängtera att jag inte med detta inlägg kommer med några moraliska pekpinnar. Alla är fria att tänka och göra exakt hur de vill med sitt drickande. Men jag känner att det inte är lika socialt accepterat att avstå som att tack ja till alkohol. Det känns inte okej för mig! Jag efterlyser generellt en större acceptans för de som inte väljer att följa hur gemene man lever.
När ska vi börja acceptera och framförallt respektera att var och en av oss har olika mål, intressen och förutsättningar i livet? Det räcker nu! Det är dags att låta människor leva sina liv precis som de vill.
/Lycklig och rolig utan för mycket alkohol!
