Flopp men ändå en så underbar dag
För några veckor sedan bestämde vi oss för att ställa klockan på 03.15 för att bila till Österlen och se soluppgången gå upp över havet. Vi hade kollat vädret och det skulle bli perfekt.
Sagt och gjort, väldigt trötta men förväntansfulla for vi iväg för att hinna i tid. När vi började närma oss började himlen bli sådär härligt röd och det bådade gott.
Så vackert när det börjar dagas.
Vi styrde kosan mot Haväng där vi hade bestämt oss för att beskåda den slutgiltiga uppgången. Men döm om vår förvåning när det helt plötsligt tornade upp en massa dimmoln. Ju närmare vi kom desto tätare blev dimman 😳Snacka om att vi blev snuvade på konfekten..hahaha..
Från parkeringen vid Haväng.
Ser ni hästen? 🤣
Vackert ändå, men det var ju
inte vad vi tänkt oss.
Och solen såg man inte skymten av.
Vi for vidare till Knäbäckshusen men det var lika illa där. Luften gick lite ur oss så vi lade oss i bilen och sov ett par timmar. Vaknade vid nio och dimman var fortfarande tät. Vi bestämde oss ändå för att gå ner på stranden för att Björn skulle få se hur fint det är.
På väg ner till stranden.
Skam den som ger sig 😜
Yes! Trägen vinner!
Denna strand alltså...
Lite stretching vid strandkanten.
Hur vit om benen? 😂
Glada miner 😀
Vi gick på ett hjärta gjort
av växter.
Troligtvis efter ett brölopp.
Underbara färger så här på sensommaren.
Ett av knäbäckshusen.
Så otroliga hus längst med denna grusväg.
Så inbjudande.
Vi tog en sväng in till Rörum för att se om vi kunde hitta vattenfallet som ska finnas där någonstans. Men vi lyckades inte hitta det. Har förstått att det ligger längst med Sträntemölla-Forsemölla Naturreservat, men vi hade inte tid att gå in där.
Vi fick i alla fall klappa lite kor vid parkeringen.
Vi hittade detta stället utanför Simrishman.
Där fanns bland annat en liten handelsträdgård
där de även hade inredning. Så fina saker!
Häftig lokal med träbjälkar och högt i tak.
Där fanns även färgglada kläder och accesoarer.
Där fanns även i loppis.
Och ni vet ju vad vi tycker om det!
Tillbaka vid Haväng.
Lite bättre sikt nu!
Ganska kargt där på Verkeåns Naturreservat vid Haväng.
Megalitgraven Havängsdösen.
Typiskt österlenskt.
Fantastiskt fint även om det är lite torrt.
Vi avslutade dagen vid idylliska Vitemölla.
Vandrade runt bland de pittoreska husen.
Pampigt träd nere vid strandkanten.
På vägen hem svängde vi av vid en skylt där det stod loppis. Fattar inte hur vi alltid lyckas träffa på så starka personligheter, men väl framme visade det sig vara en väldigt udda ställe som drivs av en lika udda man vid namn Arnold Wernersson. Frun driver loppis och han själv har ett kannibalmuseum. Ja...ni läste rätt!
Han berättade bland annat att har varit i mer än 170 av världens länder och mest rest utanför allfartsvägarna. Han har träffat riktiga kannibaler, pygméer, bott med indianer långt in i Amazonas, fridykt med hajar och ridit på krokodil. Helt galen man med andra ord!
Det kostar 150 kr/person att gå in i museet samtidigt som han berättar om sina äventyr. Vi fick en gratisglimt på några minuter. Och man bara gapar av häpnad! Han har en minst sagt makaber samling att beskåda. Hua!
Jag frågade om han aldrig fruktat för sitt liv och det menade han att jag nog kunde räkna ut 😳
Arnold i egen hög person.
(Bild lånad på nätet).
Här ser ni en skymt av hans museum i bakgrunden.
Denna skulptur fanns vi infarten.
På gården fanns även denna ståtliga tupp med sina hönor.
Något upprymda åkte vi sedan hemåt efter en lång härlig dag. Vilka äventyr man kan hamna i när man bara kör in lite på känsla. Rekommenderas!
