Bumsanrina

Igår morse när jag och Björn satt och åt vår frukost i godan ro, ser jag en man komma gående från skogen med sin schäferhund. Döm om min förvåning när han böjer sig ner och slår mot hundens huvud. Först tänkte jag att jag måste ha sett fel, men när han kom förbi vårt hus ser jag hur han återigen ger sig på hunden. 

 

Jag blir som tokig! Slänger mig ut på vår altan och skriker; "Hallå! Menar du att du på allvar ger dig på och slår din hund??" Han vänder sig då om som om han undrar vad det är frågan om. Jag skriker; "Vad är du för en ynklig människa som ger dig på ett oskyldigt djur som är helt beroende av dig???" Han gör då som en avfärdande handrörelse, vänder sig om och fortsätter att gå. Mitt hjärta gick i tusen bitar och jag bröt ihop av sorg.

 

Hade jag inte suttit i bara morgonrocken hade jag utan att tveka gått efter och sett var han bor någonstans och sen anmält honom för djurplågeri.

 

Vad är det för fel på folk??? Det finns ingenting som gör mig så arg som när någon ger sig på och därmed utövar makt på oskyldiga barn och djur. Varför har man ett djur bara för att plåga det? Jösses säger jag bara vad arg jag blev 😡😤Det var som en urkraft som tog min kropp i besittning. 

 

Det finns ju alltid en risk med att göra som jag gjorde. Kan man slå sin hund kan man nog lika gärna ge sig på en, i hans ögon, galen kvinna. Då ligger man ju lite pyrt till 😳