Bumsanrina

Många tycker att man ska undvika att titta på allt elände om cancer, hemska coronafall, djurplågeri osv...Jag har full förståelse för det. Jag personligen blir fysiskt illamående av att se människor och djur lida. Ändå läser jag om människor och djur som far väldigt illa. Jag läser och lider både fysiskt och psykiskt. Jag blir arg, frustrerad och otroligt ledsen och jag gråter ofta av all fakta vi matas med. Tittade till exempel på Cancergalan härom kvällen och grät mig igenom hela programmet. 

 

Till vilken nytta då kan man ju tycka. Jo, jag menar att vi människor behöver bli påminda om verkligheten. Jag tror och hoppas att det gör oss till bättre människor. Att ständigt blunda för verkligheten är ju att leva i en bubbla där man invaggas i någon slags falsk trygghet.

 

Jag menar inte att man ska gå och må dåligt dagarna i ända utan att se det mer som en påminnelse om att verkligen leva sitt liv fullt ut! Att ta vara på varje liten sekund på allra bästa sätt. Ingen går säker vad man än tror, och innan det blir min tur vill jag känna att jag maxar livet så länge jag orkar och kan. 

 

Visst...det finns gånger jag också vänder bort blicken. Det kan bli för mycket helt enkelt. Men i den mån jag kan undvika att leka struts så vill jag göra det. Känner man att man inte orkar så har jag all respekt för det. Det finns inget rätt eller fel. Bara olika sätt att hantera saker på.