Så ovanligt att det måste förevigas!

Igårkväll var jag sugen på att springa och tänkte att vi får nog vänta till lite senare på grund av värmen. Sisådär vid 19-tiden åkte vi ner till havet. Vår förhoppning var att det skulle svalka lite mer där. Men tji vad vi bedrog oss! Havet rörde sig knappt. Inte en krusning typ. Helt vindstilla och potthett med andra ord och det blev den jobbigaste löpturen på länge. Sex kilometer där det inte kändes som jag fick någon luft överhuvudtaget. Gick på ren vilja och jäkelskap kan jag säga 😂😅
 
Som tur var hade vi badkläder med oss även om jag reserverade mig i förväg och sa till Björn att jag nog inte skulle bada. Jag är jordens största badkruka! Men efter den svettiga löpturen var jag inte så svårövertalad längre. Och jag erkänner...Det var riktigt skönt! Sisådär 22 grader i vattnet är i kallaste laget för mig normalt sett..hahaha...Bonusen blev den vackra solnedgången vi fick beskåda.
 
Och nu tycker ju Björn att detta ska bli en vana. Han tjatar redan om att vi måste ner och bada ikväll igen 😳En gång är väl ingen gång?? Vi får väl se när kvällen kommer hur jag ställer mig till det hela. 
 
En sak är i alla fall säker; Någon löptur blir det inte igen i denna värmen!!
 
 Tacksam över att det är långgrunt.
Onödigt att chocka kroppen ju.
 
 
Bara glada miner.
 
 Pusskalas!
 
 Nu får det vara färdigbadat. 
Någon måtta för det ju ändå vara.
 
 Redo för hemfärd.
 
 Nöjd make 😃
 
Bonusen!

Kommentera här: