När man fäster sig 💛
Jag har under en 2-veckorsperiod hjälpt ett par här på Bjäre med att vakta deras katt när de varit på semester. Två gånger om dagen har jag varit hos katten och gett henne mat, vatten, kärlek och omsorg.
Katten, som heter Sara, är utekatt men trivs även bra inne. Så jag har växlat mellan gångerna jag varit där mellan att ha henne inne respektive ute. Jag var lite orolig innan att ta på mig för mycket ansvar. "Tänk om det händer något medans de är borta." Ja, ni fattar...Men allt har gått jättebra och vi har blivit riktigt goda vänner. Lite för bra...
För något jag inte räknade fullt ut med, är hur enormt jag hunnit fästa mig vid henne på bara två veckor. Nu när mitt uppdrag är över (husse och matte kom hem igår) känns det så tomt att inte få åka och hälsa på henne varje dag. Saknar henne så mycket! Grät en liten skvätt när jag åkte därifrån igår 😢Är man känslig så är man...
Hon är helt olik vår egen katt Bonus i sättet, har en helt annan energi. "Pratar" enormt mycker mer och är otroligt matglad. Tror nästan hon lever för att äta faktiskt 😂Hon är en bestämd dam som vet vad hon vill och inte lika tillgänglig och lätt att hantera som Bonus. Det skulle till exempel aldrig gå att borsta varken pälsen eller tänderna på henne. Hon hade protesterat vilt. Bonus däremot är helt chill med allt vad sådant heter.
Här kommer liter bilder på gulliga Sara;

Sötnos!

Väldigt nyfiken med..

Lilla matlglada rultan 😺

Hur gulligt är inte detta?
Jag hoppas jag får äran att vakta henne fler gånger. Har varit värt varenda minut även om jag åkt tre mil två gånger om dagen. Bara mysigt 💛
Tack Sara för fina dagar!
