Bumsanrina

Man blir ju minst sagt mörkrädd och förtvivlad när man läser en avhandling som gjorts på Göteborgs Universitet där man frågat ca 1000 elever på mellanstadiet (10-12 år) om det blivit utsatta för sexuella trakasserier.

Hela 45 procent av barnen i 10-årsåldern rapporterade att de blivit utsatta för någon form av sexuella trakasserier och 17 procent rapporterade att de utsatt en jämnårig. Vidare rapporterade 60 procent att de bevittnat sexuella trakasserier mellan jämnåriga vid minst ett tillfälle under pågående läsår. 

Visst har äldre i alla tider förfasat oss över den yngre genarationen men den här utvecklingen är ju absurd. Helt oacceptabel om ni frågar mig! 

Jag är själv mormor till en pojke på 10 år och som till hösten ska börja i mellanstadiet. Jag blir livrädd och mår dåligt över detta faktum och vad han kan tänkas utsättas för. Eller självklart utsätta andra för. Lika illa oavsett.

Det är så viktigt att prata med barnen och inte tänka att det är för små. Vi underskattar ofta våra barn och tror att vi inte kan tala med dom om sådana här tunga och svåra saker. Men det är min övertygelse att det går och att det är av största vikt att tidigt lära barn om hur vi förhåller oss till varandra. Respekt, empati, att kunna sätta sig in i andras känslor med mera borde vara självklara samtalsämnen redan i tidig ålder. 

Vad är då sexuella trakasserier? Enligt mig är det alla beteenden som är oönskade av den som blir utsatt. Det är alltid den som blir utsatt som avgör vad som är oönskat eller kränkande. Det kan vara allt ifrån verbalt, fysiskt eller subtilt. Känner man det minsta obehag så är man utsatt. Punkt!